Artsie partsie
Igår var jag, Moa och Sofie på Vickys art exhibition i en lägenhet Neukölln. Kuuul! Efter att vi hade överlämnat våra gåvor (en fantastisk flaska Merlot och ett kinderägg) började vi mingla järnet. Sköna människor, fotografier och installationer och en kyl med öl. Perfekt. Jag träffade folk från Spanien, Tyskland, Storbritannien, Danmark, Sverige... Efter att ha växlat friskt mellan språken i mitt huvud ett bra tag var huvudvärken ett faktum. Ett par timmar senare drog hela lägenheten vidare till baren nere på hörnet.
Jag inser att det här inlägget är ungefär lika inspirerande som glaskuberna med kläder som man kan träffa på i en del U-Bahnstationer (leopard, axelvaddar, paljetter, orangea filtvästar etc) men jag är stentrött och panikslagen över all min packning!
Till slut bröt vi ändå upp och tillsammans med världens finaste par, Ian och Michelle, och en random dansk vandrade vi iväg mot närmaste U-Bahn. De andra är ju lite upper class och bor i Mitte så därför fick jag ensam stiga av vid Kottbusser Tor och ta första bästa tåg hem till F'hain.
När jag äntligen kände Warschauer Strasses knöliga asfalt under mina fötter märkte jag helt plötsligt att jag var hungrig. Med ett gravt sug i blicken stegade jag in på en kebabbar och beställde en falafel. M-m-mm. Men innan jag kunde ta första tuggan befann jag mig plötsligt i en sliskig love film-situation. Kebabmännen blandade ihop min beställning med en annan kunds och det blev ett himla flängade med såsslevar och salladsstrips. Givetvis började vi prata och innan jag visste ordet av det var det en halvtimme senare och vi hade ätit upp våra falaflar på hörnet utanför kebabstället. Givetvis med månen lysandes över oss. Jag älskar stora städer :) Men men. Det blev tschüss und gute Nacht och vi gick iväg åt varsitt håll.
Nu trodde jag att det bara var en fråga om sekunder innan jag hade borstat tänderna och befann mig i min säng kramandes min stora tyska kudde, men nej. När jag kommer hem upptäcker jag att badrummet är upptaget. Kollar på klockan och inser att den är halv fem. Mao någon som är uppe och slår en nattlig drill och kommer vara klar om någon minut. Fel igen. Tiden går och det börjar krisa rejält. En halvtimme senare hör jag badrumsdörren öppnas. Hasande steg letar sig fram till rum Robert och försvinner in. Lättad/Skärrad (en nattlig drill som tar en halvtimme att avsluta??) går jag till badrummet. Ovanligt varmt var det därinne. Slänger en snabb blick i badkaret. Karln hade tagit ett bad klockan 04.30. Robert...
Idag försöker jag packa så mycket som det går samtidigt som jag tampas med en ond inombordare på överläppen. 14 timmar på buss med den... The world is not enough. Ikväll ska jag gå ut med en riktig tysk som också heter Anna. Spannend. Egentligen vill jag bara lägga mig ner och sova men det går icke för sig när det nu är sista natten i Berlin!
Var det här det sista inlägget? Vielleicht. Iaf från Tyskland. Saknar det redan.
einekleinebob är min bara min och snart drar jag vidare på nya makalösa äventyr. Höh. Anyhoo. Auf Wiedersehen!
(Eftertexter och slutmusik efter behag)
Jag inser att det här inlägget är ungefär lika inspirerande som glaskuberna med kläder som man kan träffa på i en del U-Bahnstationer (leopard, axelvaddar, paljetter, orangea filtvästar etc) men jag är stentrött och panikslagen över all min packning!
Till slut bröt vi ändå upp och tillsammans med världens finaste par, Ian och Michelle, och en random dansk vandrade vi iväg mot närmaste U-Bahn. De andra är ju lite upper class och bor i Mitte så därför fick jag ensam stiga av vid Kottbusser Tor och ta första bästa tåg hem till F'hain.
När jag äntligen kände Warschauer Strasses knöliga asfalt under mina fötter märkte jag helt plötsligt att jag var hungrig. Med ett gravt sug i blicken stegade jag in på en kebabbar och beställde en falafel. M-m-mm. Men innan jag kunde ta första tuggan befann jag mig plötsligt i en sliskig love film-situation. Kebabmännen blandade ihop min beställning med en annan kunds och det blev ett himla flängade med såsslevar och salladsstrips. Givetvis började vi prata och innan jag visste ordet av det var det en halvtimme senare och vi hade ätit upp våra falaflar på hörnet utanför kebabstället. Givetvis med månen lysandes över oss. Jag älskar stora städer :) Men men. Det blev tschüss und gute Nacht och vi gick iväg åt varsitt håll.
Nu trodde jag att det bara var en fråga om sekunder innan jag hade borstat tänderna och befann mig i min säng kramandes min stora tyska kudde, men nej. När jag kommer hem upptäcker jag att badrummet är upptaget. Kollar på klockan och inser att den är halv fem. Mao någon som är uppe och slår en nattlig drill och kommer vara klar om någon minut. Fel igen. Tiden går och det börjar krisa rejält. En halvtimme senare hör jag badrumsdörren öppnas. Hasande steg letar sig fram till rum Robert och försvinner in. Lättad/Skärrad (en nattlig drill som tar en halvtimme att avsluta??) går jag till badrummet. Ovanligt varmt var det därinne. Slänger en snabb blick i badkaret. Karln hade tagit ett bad klockan 04.30. Robert...
Idag försöker jag packa så mycket som det går samtidigt som jag tampas med en ond inombordare på överläppen. 14 timmar på buss med den... The world is not enough. Ikväll ska jag gå ut med en riktig tysk som också heter Anna. Spannend. Egentligen vill jag bara lägga mig ner och sova men det går icke för sig när det nu är sista natten i Berlin!
Var det här det sista inlägget? Vielleicht. Iaf från Tyskland. Saknar det redan.
einekleinebob är min bara min och snart drar jag vidare på nya makalösa äventyr. Höh. Anyhoo. Auf Wiedersehen!
(Eftertexter och slutmusik efter behag)
Kommentarer
Postat av: Cat
Så de blir ingen jul i tyskland???
Trackback
