einekleinebob

Har suttit och läst i flera timmar (på tyska natürlich). Huvudet är på väg ner mot magen men jag pressar ur mig ett inlägg ändå.

Igår..igår...*tänktänk*...Meningen var att jag skulle åka till Gesundheitsamt i Kreuzberg och få ett rött kort som tillåter mig att jobba med livsmedel här i Tyskland. Min chef hade personligen hittat adressen och beskrivit vägen dit. Väl där lyckas jag ta mig upp till fjärde våningen där jag möts av en HansFritzJürg (Zepp?) som förklarar att jag måste åka till Gesundheitsamt i Wedding i stället. Med honungslen stämma berättar jag då för honom att jag bor i Friedrichshain och att all logik i världen säger mig att jag ska åka till AMT för boende i Kreuzberg/Friedrichshain. Men nej. Jag får en lapp med adressen till Gamt i Wedding stucken i handen och en knuff på axeln richtung hissarna. Kommer ut på gatan, läser på lappen. Jaha, Gamt i Wedding (far far away) stänger halv 2 på måndagar. Tittar på klockan. Prick ett... Nä då åkte jag till Rossman och Plus och köpte sanitetsprodukter, tvättmedel och en sådan där enorm limpa med mjöl på. En stolle! Kommer hem, äter ugnsstekt potatis med vitlökssås, tvättar (för första gången på 4 veckor!!!) och tar sedan världens längsta promenad i Berlin. Gissa vädret.. På kvällen åt jag stolle (hujedamig så gott) och tittade på simpsons och en animefilm med Robert och Miriam. Givetvis på tyska :) Det var väl trots allt en bra dag.

Idag tisdag vaknade jag upp på helt rätt sida. Jag skulle åka till Gamt i Wedding (förskräckligt område) och kirra mitt röda kort. Det tog mig ca 1 timme att komma fram med alla tågbyten och inkorrekta vägbeskrivningar. Trots detta river jag till slut upp dörren till Gamt med en självsäker, svepande rörelse. Joggar lätt upp till andra våningen. Rött kort here I come. Nej. På andra våningen möts jag av en äldre kvinna med ett illa dolt hat mot nykammade, väldoftande svenskar som kanske inte förstår riktigt alla fackord på tyska. Förstår iaf att det krävs mer än ett glatt humör. Det krävs ett papper från Bürgeramt. (Det är nu jag börjar dö inombords.) Hon tillägger också ett svagt "wir sind in Deutschland.."
Efter den här jobbiga nyheten åkte jag hem igen. Lyckades dock hitta en fyravåningars second hand-affär där jag plockade upp en tysk bok och en ny växt till mitt rum. Jag kallar den 'växt'. Växt är grön. Den kommer nog dö snart.
Hemma på Warschauerstrasse möter jag Robert i köket (har han någonsin lämnat lägenheten??). Jag berättar om min jobbiga Gamt-erfarenhet i Wedding och vad de sa att jag behövde skaffa först. Bless Robert! Han går genast till sin dator och letar upp var närmaste Bürgeramt ligger och vilka öppettider de har (men inte förrän han kläcker ur sig: Na ja, das ist Deutschland). Tre minuter senare kommer han tillbaka med ett svårtolkat ansiktsuttryck. Bürgeramt strejkar. Aber natürlich. Vad hade jag väntat mig?
Oh, nu kommer han här igen! En bürgeramt har öppet! Dock den i Neukölln. Har aldrig varit där men jag har hört mindre tillfredsställande saker om området. Då får jag väl gå dit i morrn. Sedan tillbaka till Wedding. SEN till jobbet där jag kan få skriva på mitt kontrakt. Och sen...jobba i några veckor och sen dra? Borde jag skicka ett mail till min gamla GM i London? Någonting hindrar mig från att göra det.

Idag känner jag mig som blomman i Dennis som blommar en gång vart tusende år.

Ja, det var allt jag hade att säga. Ikväll kan det komma att bli valvaka i Tucks rum. Spänningen är på topp. Hela lägenheten håller på Obama :)